som om deras utseende inte räcker, har manliga påfåglar också ett speciellt parningssamtal. Bild: Hintau Aliaksei/
när manliga påfåglar visar sin fjäderdräkt har de också infrasoniska samtal.
manliga påfåglar sätter på en ostentatisk visuell prestanda för att locka sina kvinnliga motsvarigheter — som visserligen är ganska tråkiga i utseende. Som om detta inte var imponerande nog, har forskare från University of Manitoba, Kanada, upptäckt att dessa lustande män också har djupa mullrande kärlekssamtal i sin parningsritualrepertoar.
forskargruppen registrerade mycket låga parningssamtal, som är ohörbara för människor-under 20 hertz — och producerade av vibrationer från fjädertåget. Resultaten rapporterades i juni vid ett årligt möte i Animal Behavior Society i New Mexico.
det har länge varit känt att påfåglar och andra fåglar kan kommunicera via vocalisation — många människor är alltför bekanta med smärtsamt hörbara påfågelskrik. Upptäckten av denna ohörbara typ av samtal belyser emellertid en annan kommunikationsnivå, som människor i allmänhet har svårt att bevittna eftersom det inte ligger i vårt normala hörselområde.
Lead scientist, Angela Freeman, och hennes kollegor fann att manliga påfåglar faktiskt producerar två subtilt distinkta typer av infrasoniska parningssamtal.
den första typen, som forskarna kallade ’shiver train’, produceras av vibrationer från mitten av tågfjädrarna till kanten av fjäderdräkten. Detta används när kvinnor är långt borta.
den andra typen, kallad ’pulståg’, levereras när en kvinna är nära och produceras av vibrationer som härrör från basen på alla tågfjädrar.
när Freeman spelade inspelningar av det nyupptäckta infrasoniska samtalet till en grupp påfåglar, fann hon att kvinnorna såg alerta ut medan männen skulle skrika ut i konkurrensutsatt upprördhet.
enligt Rosylin Daken från Queens University i Kingston finns det många komplexa och okända ledtrådar som peahens använder när man väljer en kompis.
fysiska egenskaper hos manliga påfåglar — som ögonpunktnummer och trasiga fjädrar — verkar noggrant övervägas. Daken blev dock inte förvånad över resultaten, vilket tyder på att det finns mer påfågelkommunikation än vad som möter det mänskliga ögat och örat.